När vi kom tillbaka träffa vi Malle som också skulle träna. Jag tränade lite av varje med snoken, speciellt gungan. Att ligga på gungan när jag lyfter den och släpper den.
Men Chico är det värre med, han sitter så nära värmelampan han kan komma och försöker att finnas. Det känns tungt att vi åker på måndag. Jag vet inte hur vi ska göra med honom men ska jag skulle vara överraskad om han lever imorrn. Lilla gubben, han kan säga sitt namn, busvissla, vissla olika melodier, knorra olika ljud, göra knackljud och såklart gapa och skrika! Vi får se hur det går...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar