Man tager vad man haver...del 2

...och resten köper man second hand!

Mitt balanshinder är äntligen klart....tadaaa! Det svåraste var att gjuta betongen höhöhö

Hittade ingen dörrmatta på återvinningen så det fick bli en sånhär. Men den funkar fint.
Vi har tränat på balansen några gånger i helgen. Mot slutet av sista träningen sprang vi mot balansen i bra fart och han slängde sig på kontaktfältet med framtassarna utan musmatta. Han tyckte det va jättekul! Vi testade att ta ett 4-pinnar slalom först och sen balansen och det gick bra!

Lördag: Jag och Spike testade att springa tillsammans på kvällen. Det va bara en fläpp, fick för mig att springa lite. Vi sprang mest men gick emellanåt. Han verkade gilla det, det är ju lite så som han vill ta sig fram.

Skönt med midjebälte för då fick jag lite hjälp också. Hade halsband på honom men jag ska nog ta spårsele om det blir en nästa gång så kanske han drar ännu mer :)

Söndag: Spike och jag cyklade till hamnen och träffade en kompis till mig. Vi fick sitta i uterummet på cafeét med Spike, det va fiffigt eftersom det regnade.
Mysigt och fika och prata på. Spiken va duktig, lite rastlös ibland. När jag plockade upp honom och satte honom i mitt knä log alla tanter som små solar, haha!

Jag tror att Spike har börjat ogilla att cykla och är lite småskrajj för cykeln. Kan vara sen han blev påkörd av den där cykeln eller att jag har blivit hårdare med att han inte får stanna och kissa eller sniffa närsomhelst när vi kör. Har rytit i några gånger också när det har varit dumma situationer.

Så idag koncentrerade vi oss på att det skulle vara roligt. Jag berömde massor, har läst att det ska man inte göra men skit i det det viktigaste är ju att vi kan cykla tillsammans. Jag va inte heller hård med att han stannade. Men det gick sakta och osäkert på vägen dit.

Jag fick ta min mellanstora cykel också för min räsercykel hade fått punka. Mellanhojjen låter mkt mer. Som om dynamoljus skulle vara på konstant och den klonkar och knastrar lite också. Det gjorde nog sitt.

Men kanske vande han sig med cykeln och kände sig uppmuntrad av mig, jag vet inte, men på hemvägen gick allt sååå fint. Han drog hela tiden! :) Lyssnade jättefint på höger och vänster, nästan så att jag tror han lärt sig.

Vi kunde tom ganska lätt bryta oss loss från en hare som sprang åt ett annat håll! Vi har aldrig mött en hare innan.