Polarhundsmästerskapen i Hamra 2009

Yayy vi klarade alla 3 målen!


*inte trilla i starten

*klara båda loppen

*inte bryta några ben







Resan upp gick snabbt och vi inakorderade oss i en supermysig fyrbäddsbarack. Utan toa och rinnande vatten men vår supersnälla hyresvärd kom med två dunkar vatten på stört. (Speciell upplevelse att kissa under en stjärnklar himmel i 20 minus!)


På kvällen var det anmälning, bangenomgång o veterinär besiktning. Det blev flera timmar ute i kylan i väntan på att få sin hund kollad. Hundarna fick en "snygg" spraymärkning på ena tassen.

Innan första loppet berättade speakern att det är en konst att som linförare inte belasta hunden fel eller för mycket. Spiken fick verkligen dra på ett stapplande paket med farligt långa pinnar som absolut inte tog sig framåt snabbt och lätt!

Funktionärerna hjälpte mig att hålla Spike i starten och sen drog vi iväg. De första 3 km var riktigt kämpiga, kroppen var seeg och jag roade mig med att äta snö från grenar. Vi tog det lugnt för vi hade bara oss själva att tävla mot. Det gick svagt upp hela tiden och man riktigt längtade efter dom gula varningstrianglarna som betydde farlig sväng eller galna craazy nedförsbackar. Vi snackar rejäla långa backar i flera km och jag drog inte omkull en enda gång i backarna!!! Efter backarna var det rakt och svagt uppåt.

Jag drullade omkull ett par gånger för att jag klantade mig men jag är extremt nöjd med min och Spikens insats. Han hjälpte mig verkligen hela vägen! 01:12:10, inte illa för vår första mil någonsin. Peter filmade våra starter och målgångar.

Innan middag på restaurang så åkte Malle iväg med Peter, Jessica och Estra för att Estra skulle få testa på lite linkörning. Jag stannade hemma med resten av hundarna och vi vilade.

Senare på kvällen spelade vi lite uno och Jessica tog en jättfin bild på mig och Spiken som ligger och vilar på mig.

På söndagen var Spiken om möjligt ännu galnare. Vi stod en bit från starten i god tid och för varje spann eller skidåkare som körde iväg så ylade Spike ännu mer. Jag fick inte honom att hålla tyst. Jessica hjälpte mig att hålla Spiken så jag kunde sätta på skidorna och sen blåste vi iväg.

Min kropp kändes konstigt nog ännu mjukare än igår. Jag skejtade tom lite halvdant mycket av vägen. Pga att jag va lite duktigare på skidorna idag så höll vi en fin fart och passerade 3 km på nolltid. Men vi tog det lite lugnt på en av dom vackraste delarna av spåret och fotograferade lite.

Spike drog konstant, men han var ganska trött och ville han sakta ner så gjorde vi det. Sista 2 km var riktigt sega.

Vi hade föörtihundra omkörningar detta loppet, många pulka- och skidåkare och flera sexspann. Blev tröttsamt i längden. Spike var jätteduktig och försökte aldrig möta dom andra hundarna fast dom drog mot honom och jag drullade bara ett par gånger idag men fortfarande ingen gång i nedförsbackarna!

Detta loppet hade peter min systemkamera.

Vi hade fixat baracken på förmiddagen så vi åkte direkt efter vi kom i mål. Mycket trevlig helg och jag är ganska stolt att jag och Spiken klarade av våra lopp utan att bli helt utmattade!

Grönlandshundar -->

Förut har jag haft problemet att Spike inte velat äta eller dricka efter första loppet och inte heller något innan andra loppet. Antagligen stress det hänger på. Men jag bestämde mig innan vi åkte att denna gången ska jag ta med mig extra mycket köttslaffs så att jag kan ge mkt i vattnet och nästan hälften kött och hälften torrfoder i maten. Det fungerade så bra att det tom blev kvällsmat och frukost och vattning på det. Jätteskönt att det fungerade så bra. Jag tror att köttslaffset sätter igång systemen lite.

En hel del bus hade ungarna för sig också, speciellt Spiken och Estra. Han har fått en liten lillsyrra i henne. Var väldigt gullig och försiktig med henne förutom när han glömde bort att han inte har några bollar och skulle para sig med henne, hon kanske börjar bli könsmogen snart lilltjejen.